HöstRuskRundan

3 oktober 2015

Vid ett månadsmöte, antagligen det i augusti, bestämde vi oss för att köra en sista gemensam runda efter det att onsdagskörningar upphört. 

Det bestämdes till lördagen 3 oktober och kom att gå under namnet ”Höstruskrundan”. Namnet återspeglade att det skulle kunna finnas risk för lite mindre bra väder men att vi i Jämjö MC-Club inte räds lite rusk.

Om vi nu går händelserna i förväg – vilket kanonväder vi fick!

Vi gav oss iväg klockan 10 från gatuköket. Gert-Åke tog täten och vi drog direkt söder ut. Målet var förutbestämt till Svalemåla. 

Författaren kan redan här avslöja att vi var många som inte hade någon bra pejl på vart vi skulle. Men, med en sådan kortegeledare som Gert-Åke så behöver vi aldrig vara oroliga. Han har på något fantastiskt sätt en inbyggd GPS. Synd att mellannamnet hans inte börjar på P, för då skulle initialerna verkligen understryka hans otroliga förmåga att navigera rätt.

Vi som gav oss av var då Gert-Åke, Bengt, Jonny, Trulle, Ann och Uffe, Christer och Eva, Berne, Mats och Susanne, Per och Helena, Mats och Mona, Jocke med barn. I Nättraby anslöt Bosse. Vi blev alltså 12 hojar och 19 personer.

I Listerby tog vi av mot Kuggeboda, och där skulle nog egentligen författaren sluta med att beskriva färdvägen. Men, lite till kanske går.

En bit efter Yxnarum tog vi till höger och kom sedan ut vid Heaby. Till vänster efter en kort bit och förbi en av Ronnebys småbåtshamnar, in mot Ronneby och över Ronnebyån. In på Risanäsvägen, och sedan alla vänner – här slutar defintivt både författarens och hustruns förmåga att återge vägen.

Men, det spelar ingen roll att vi inte kan återge hur vi åkte, bara det att vi åkte i en fantastisk Blekingemiljö i strålande solsken med lite drygt 15 grader på termometern blir ett härligt minne. 

De vägar som Gert-Åke ledde in oss på var så fantastiskt vackra. Ibland körde vi som om vi vore i en grön tunnel skapad av höstvackra gröna löv. Det kändes som om man skulle kunna köra hur länge som helst, men till slut var vi i alla fall framme vid Svalemåla.

Där togs vi emot av Britt Sommar vid grinden ned till stranden (förlåt Britt att du inte fick någon grindslant) för att sedan också mötas av nästa Britt J och Miriam. Britt x 2 och Miriam hade färdats med fyrhjuling dit och tog emot oss med en härlig glöd på grillen.

Vet ni förresten vad BrittSommar kan härledas till? Så här står att läsa på SMHI´s hemsida

”I litteraturen hittar man något varierande definitioner av brittsommar, men i allmänhet avses varma och soliga dagar omkring Birgittadagen den 7 oktober. 

Vanligtvis finns också kravet att det dessförinnan ska ha varit minst en period med kyligt och höstlikt väder. Det innebär att brittsommaren ofta präglas av en vacker kombination av nästintill sommarlika temperaturer och solbelysta lövträd i prunkande höstfärger. 

En legend berättar att den heliga Birgitta tyckte att vi hade så kallt och bistert klimat här i Norden, att hon bad för oss. Herren ska då ha svarat med att kring den heliga Birgittas dag ge oss några extra sommardagar. Dessa kom att kallas Brittsommar.”

I denna härliga brittsommardag märktes det att alla var lite småsugna på korv. Grillgallret var tätt belamrat med korv och marken runt grillen lika tättbefolkat som en tunnelbaneperrong i rusningstid.

Korv och bröd, senap och ketchup, bostongurka på tub kompletterat med kaffe, varm choklad m.m, allt efter eget tycke och smak, gjorde måltiden komplett för oss alla. Någon (dock inte författaren) kunde med all säkerhet ha klämt i sig ytterligare någon med bröd.

Under måltiden gav vi alla uttryck för den fantastiska resan hit, och som sagt, vi var många som inte hade vare sig åkt på Gert-Åkes vägar och inte heller varit på ort och ställe.

Vyn från vår grillplats var helt enastående. Rakt ut från grillplatsen såg vi Tjärö. Vattnet var så stilla. Hade Evert Taube varit med hade han ganska säkert stämt upp med ”Fjärden ligger blank som ett nybonat golv”

Nu närmade vi oss slutet på grillstunden, allt var uppätet men glöden var fortfarande perfekt och användes av några för att värma upp lite småkyliga fingrar. Grillen fick sig sedan några hinkar vatten och därefter var det dags att äntra hojarna för hemfärd. Britt hade även nu koll på grinden.

Väl hemma blev det sedan att ladda upp för höstens första pubkväll i klubbhuset. Under veckan som gick hade taket i huset blivit försett med ljuddämpande skivor, och alla var under kvällen överens om att det på ett klart och tydligt sätt fått en positiv inverkan på ljudnivån.

Efter lite småprat, någon öl eller annat gott att dricka från Bernes bar  beställdes ett stort antal pizzor som intogs med lika stor glupskhet som korven tidigare under dagen. Livsmedelsverkets konstruktör av den s.k. ”Kostcirkeln” hade nog haft både en och flera synpunkter på lördagens måltidsinnehåll. Men – gott var det i alla fall.

Senare under kvällen körde vi ett musikquiz. Det blev en hård och jämn kamp där Eva och Christer Johansson hamnade på samma poäng som Britt J och Miriam. 

Utslagsfråga fick tillgripas i vilken namnet på artisten som sjöng låten ”Öppna din dörr” efterfrågades. Eva och Christer kämpade länge med namnet på tungan. Men det ville sig inte utan de fick se sig slagna av Britt och Miriam som enkelt kunde konstatera att det var Tommy Nilsson.

Några tävlande med lite sämre slutpoäng än många andra förklarade sin bristande poängskörd på såväl låg ålder som mindre bra valda musikstilar av frågekonstruktörerna. Nåja, alla kan inte vinna.

Dagen och kvällen led mot sitt slut, och vi kunde alla konstatera att det hade blivit en kanondag. Höstrusket uteblev och mycket talar för att vi även nästa höst håller tillbaka rusket med en ny körning.

Men före dess ska vi mumsa i oss lite kroppkakor nästa lördag. Väl mött då!

Snart är det vår igen

/1700

Fundering

En pizza med väl avvägda läckerheter på måste väl kunna jämställas med en kostcirkel?

Den är ju i alla fall rund (i de flesta fall)


Bilder från HöstRuskRundan finns här