Jämjö MC-Club
SummerTour
11 juni 2016

Författaren med kära hustrun och Kawakamraten med sin likaledes kära hustru hade fått förtroendet att planera trippen. Vi tillbringade ett par kvällar framför datorn för att hitta den bästa trippen. Med bästa trippen menade vi härlig hojkörning, fikapaus, lunch och sedan hem mellan kl 10.00 - 16.00. På kvällen var det sedan planerat för grillparty vid klubbhuset.

Vi samlades som vanligt vid gatuköket. Nio hojar och 13 personer slöt upp.  Författaren tog täten och E22:an upp till Söderåkra klarades av med god fart utan att det för den skull gick för fort. Därefter tog vi gamla E22:an upp till Ljungbyholm. Tänk att det trots allt inte är så himla många år sedan som landsvägen mellan Karlskrona och Kalmar gick här.

Från Ljungbyholm gick sedan färden över fälten till Smedby. Här tänkte författaten nu stanna upp lite i berättelsen (färden på hojarna gick dock vidare) och berätta hur det kom sig.

Jo, det var en gång en inbiten seglare som tröttnade på att segala i Kalmar sund. Denne seglare bodde vid den tiden just i Smedby, och vi befinner oss nu år 2000 då det gjordes slag i saken och segelbåten avyttrades.

Utan segelbåt - inget att göra. Vad göra då? Nå, den inbitne seglaren tillhörde en sådan årgång att MC-kort erhölls som sjävlklar bonus när bilkörkortet togs. Så varför inte byta från vatten till asfalt, från att skota segel till att krama ett gashandtag.

Sagt och gjort. En Kawasaki EN 500 årsmodell 1994 inhandlades i oktober månad år 2000 i Mönsterås.  Lägg oktober på minnet för det är ett väsentligt datum.

Den inbitne seglaren hade nu en motorcykel i sin ägo, men hade aldrig i hela sitt liv suttit på någon tvåhlulig tingest med motor mer än den vanliga mopeden vid 15 års ålder. Visste inget, kunde inget, var med andra ord helt nollställd. Färden hem från Mösnsterås vidtogs därför i ett styck personbil med släp med motorcykel på.

Nu skulle motorcykeln försäkras, och det är här som oktober månad är viktig. Försäkringsbolaget kontaktas, och erforderliga  uppgifter om hojen förmedlades. Sedan var det dags för sådana uppgifter om föraren, d.v.s. författaren. Jag berättade namn, adress och att födelsedagen var i september månad, varvid rösten (en mycket trevlig dam vill jag minnas) glatt konstaterade -

"Jamen va bra, då är ju du 45 plus och då får du rabatt på försäkringen. Oj! tänkte jag. Här förutsätts alltså att ålder är lika med erfarenhet. Jag svarade raskt "tack så mycket", men i min tanke skedde följande samtal

Kvinnan från försäkringsbolaget: Hur gammal är du?
Jag: 45 år plus en månad

Kvinnan: Har du kört motorcykel förut?
Jag (sanningsenligt): Nej, aldrig

Kvinnan: Tyvärr, då måste jag ge dig ett extra risktillägg på försäkringspremien som faller bort efter tre års skadefri körning
Jag: Helt Ok

Men som sagt. - rabatt blev det.

Våren och försommaren 2001 ägnades sedan åt  att mer eller mindre konstant köra fram och tillbaka mellan Smedby och Ljungbyholm för att lära sig. Livsfarligt? Ja, antagligen, men här sitter jag nu i alla fall som en före detta inbiten seglare och numera en superinbiten hojåkare. Så det kan bli, eller.....

Nåväl, nu fortsätter vi vår resa från Smedby över Kläckeberga och vidare till Lindsdal. Där gjorde vi ett kortare fikauppehåll som vi planerare hade förberett. Jag tror att det var uppskattat.

Därefter fortsatte färden genom Lindsdal och sedan ut på väg 125 i riktning mot Alsterbro, vidare mot Orrefors, ut en bit på 31:an och sedan riktning mot Kosta.

Kosta är ett bra ställa tyckte författaren, här går det att äta mat. Kära hustrun hade samma tanke plus en till - här går det att handla. Det är vid sådana tillfällen som man blir glad över att vara hojåkare och inte cabkörare.

God mat var det, mycket fanns det att välja på och mycket fick man på tallriken. Ja, inte alla. HD-körare med långt skägg var inte helt nöjd med volymen på tilldelad mat, och då kanske främst med avseende  på antalet potatisar,

Efter det sedvanliga kaffet på maten vidtogs ett kortare span i butiken. Kära hustrun hittade inget till sig själv (vete fasen varför egentligen) men lyckades istället hitta ett par skor till författaren som denne för husfridens skull gav sitt samtycke till. Nä, förresten, nu var jag orättvis - dojorna var galanta och föll författaren mycket väl i smaken.

Även den långskäggige HD-åkaren med hustru lyckades lätta lite på lädret, barnkläder var det visst inför förestående barnbarns ankomst i sommar.

Innan vi sedan återupptog färden var vi några stycken som var tvungna att fylla på lite, varefter den andre Kawasakin tog täten mot Jämjö.

Jämn och fin körning tog oss till Holmsjö där Preemmacken fick sälja en hel del glass. När dessa var uppätna vidtog den sista sträckan hem mot Jämjö, och strax innan kl 16 körde författaren in på garageuppfarten. Trippmäteran stod då på 24,9 mil.

Lite slapp off hann vi med innan vi cyklade till klubbhuset och den förestående grillen. Berne var redan på plats och hade på ett föredömligt sätt laddat baren. Öl är gott!

Grillen tändes och allehanda läckerheter tog plats på gallret. Författaren och hustru blev bjudna på hemmagjorda burgare av Kawakompisarna. Suveränt goda, släng dig i väggen McDonald´s!

God mat och god dryck, allt  i glada vänners lag, avslutade för i vart fall författaren och kära hustrun en helt fantastiskt bra dag,

Sedan kan man ju alltid citera Christer Björkman från melodifestivalen 1992...

"i morgon är en annan dag",

och det blev det, men det är en annan historia.

/1700

Klicka här för bilder från resan

Ett litet Ps bara - författaren är inne på sin fjärde Kawasaki!

.